varför

för vem skriver jag detta egentligen och varför? kom idag fram till att jag är helt ensam. och skriver för läsare som inte existerar. så då lyckades jag få mig själv att känna mig ännu lite ynkligare. funderade lite idag på om jag kanske bara ska acceptera att jag är en ensam-typ och att det alltid kommer vara lite kämpigt för mig med närhet och att visa att jag också behöver någon. no man is an island, jag vet. men mitt högpresterande jag vill aldrig riktigt acceptera att universella smörjmedel för människan behövs även av mig. jag tror paradoxalt nog (eftersom jag väl ändå kan påstå att jag har ett mindre bra självförtroene) att jag ska klara allt på kort tid och utan att behöva ladda batterierna och få utlopp någonstans. och det är DÄR vi kommer till denna blogg som jag måhända bara skriver för läsaren herr Ingen. men jag skriver för skriverskan: MIG SJÄLV. och det känns bra!

vill dessutom kommentera Michael Jacksons bortgång, men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. han var stor, kanske störst, och det mest sorgliga är att han nog aldrig fick vara lycklig. riktigt stora personer kanske aldrig kan vara helt lyckliga. rätta mig om jag har fel, jag har GÄRNA fel på den punkten. hur som helst, han kommer fortsätta hjälpa mig i låga stunder och under glada dagar:
Rest In Peace, Michael Jackson!